Det är alltid kul att se var alla tidigare elever tar vägen. För ett antal år sedan kom Lalo till Sverige från Mexico och hittade vägen till Älvdalens Utbildningscentrum där han spenderade två år på utbildningen KY Naturturism. Nu är han föreståndare på naturum Fulufjället. Karin Hellström på Happy Älvdalen har besökt och intervjuat honom:

http://happyalvdalen.se/?p=117

/MN

Annonser

Dags igen. För en period när eleverna har dragit land och rike runt på APL (arbetsplatsförlagt lärande). Och inte bara land och rike utan även världen runt. Det är alltid lika spännande att följa dem när de är på väg mot sina framtida yrken inom naturturism. Den här gången är det är det skidanläggningar runt om i Sverige (bl.a. Dundret, Tännäskröket, Kläppen och Grönklitt), STF Grövelsjön Fjällstation, FishYourDream på Gotland, Tjuonajokk, Linafallet, islandshästar, mässor, turistbyrå, vildmarksbutik….. ja, du förstår vad jag menar. Våra elever på Älvdalens Utbildningscentrum är spridda i hela Sverige. Utomlands den här perioden är det skidskola i Schweiz, kajakföretag på Nya Zeeland, hästföretag på Irland och flugfiske i Skottland.

Go north! 

Sommaren 2013 var Gustaf Eriksson och Peter Samuelsson, som båda valt inriktiningen jakt- och fiskeguide, på Söröya på APL. Söröya ligger långt norrut i Norge och närmsta större ort är Alta. Företaget de var på heter Nordic Sea Angling Gästehus.

Söröya 7                    Söröya 8
                    Peter Samuelsson                                                     Gustaf Eriksson
                  Jakt- och fiskeguide                                                Jakt- och fiskeguide

Det hela började med att Peter var där med sin pappa sommaren innan för att fiska. Det var så de fick kontakt och möjligheten att göra APL där. Det passade bra att någon mer följde med och då tog Gustaf chansen. På Söröya är fisket bra på alla arter och det är mest svenskar, norrmän och estländare som kommer dit.

Söröya 4                      Söröya 9
   En tur vid bra väder kunde vara 18 timmar                                      Söröya

Peter och Gustaf har fått göra det mesta: laga mat, servera, ta betalt, städa rum, hämta och vika tvätt, vara med på informationsträff/möte i shopen och – naturligtvis – fiska. De fick vara med guiderna med gäster och även guida minst en gång var med båt. Det fanns även tid för eget fiske. Endast två dagar på hela sommaren gick det inte att fiska, på grund av blåst. Både Peter och Gustaf är överens om att det var en jättebra praktik och att de fått många värdefulla kontakter.

Söröya 5                  Söröya 6
  Bästa stället för havsfiske i Norge                            Fin kväll på havet

APL-event

APL är en viktig del i utbildningen. För att sätta fokus på det ordnade vi i oktober ett APL-event där tvåornas och treornas natur- och äventyrsguider, jakt- och fiskeguider och sportfiskeguider fick ägna en heldag åt föreläsningar och gruppdiskussioner. Två av eleverna, Anton Ungh och Sofia Andersson höll i var sitt föredrag om två APL-platser var, Tjuonajokk fiskecamp, Linafallet, Järvsöbacken och Wilderness Adventures Vindeln. Mikael Ärfström, tidigare elev på sportfiskeutbildningen i Älvdalen, som idag driver företaget Two Little Feet i Funäsfjällen var dagens gästföreläsare.

bildProgram APL-event oktober 2013

bild                bild
  Anton och Sofie efter sina föredrag                     Micke Ärfström, Two Little Feet

Nu väntar vi med spänning på vad eleverna har att berätta när de kommer tillbaka från vinterns alla olika arbetsplatser.

/MN

Länkar:
http://www.laxfiskebloggen.wordpress.com
http://www.twolittlefeet.se

Skogen.

I skogen har jag varit många gånger tidigare. Men aldrig har jag gjort en sådan entré till skogen som jag fick uppleva idag.

Indien 6

Dörren till skogen

Ny dag, nya besök, nya människor. Som ni säkert förstått och som jag tidigare skrivit så består inte alla besöken just inom det egna intresseområdet, utan man ger och man tar. Möten har för mig alltid varit viktigt oavsett vem. Möten berikar, utvecklar, och stimulerar. Alla bär vi på en livshistoria som är värd att lyssnas på. Jag upplever mig själv som en god lyssnare om man nu ska framhäva sig lite. Nu ligger det i och för sig i berättarens ägo och bedöma om man är en god lyssnare eller inte. Kom ihåg en sak ärade läsare, har ni inte tid att lyssna, fråga då heller inte hur jag mår. Någonting jag försöker efterleva!

Vi besöker ett barnhem idag någonstans i någon av alla dalgångar i Shimla. Nu ska jag redan inledningsvis tala om att det är inte någon av alla dessa tragiska barnhem som visas på tv eller beskrivs i tidningen. Nej det verkar sjyst, glada goa föreståndare som vill barnen väl. Barnen går i skolan  på dagarna för att sedan återvända till barnhemmet för mat och husrum. Föreståndarna visar oss runt i lokalerna bestående av dåligt isolerade väggar, fönster, och ingen uppvärmning. Totalt bor det 54 barn här, sover gör de i salar med tolv tarrsängar ståendes på ett betonggolv. Mat äter de i matsalen med prydligt uppdukat bord. Maten tillagas på två kokplattor. Att servera en flott middag i stan med ett stort rymligt och utrustat kök blir i mina ögon ganska enkelt när jag tänker på att här serveras det 54 måltider från detta undermåliga men säkert fullt funktionella kök. Jag måste få citera, äsch inte citera, jag kommer inte ihåg exakt hur det var men något liknande var det. Men jag plockar bort citeringen så jag inte får någon vetenskaplig reprimand. Kursivt får det allt bli Ingvar Kamprad, att designa ett skrivbord som kostar 5000 kr kan vem som helst, men att ta fram ett skrivbord som endast kostar 500 kr kan bara några få. Nu är jag så fräck att du får tänka ut själv vad jag menar med det!

Indien 12

Sovsal

Indien 13

Matsal

Indien 14

Köket

Tankarna vandrar över bergen, ner genom dalarna, genom Ryssland och tillbaka hem till Sverige. Tillbaka till två fantastiska killar, inte alls bortskämda, jämförelsevis. Men med två föräldrar som älskar dem över allt annat, varmt, tryggt och ganska svenskt förutbestämt. Dessa barn kommer från föräldrar som inte längre ekonomiskt klarar av att försörja sina barn. Mamma eller pappa har gått bort eller blivit sjuk och av den anledningen får lov att lämna iväg sitt/sina barn. Jag tränger med våld undan tanken på att själv behöva utsätta mina barn och mig själv för en sådan situation. Resan går vidare mot skogen. Skogen ja. Välkommen in, det är inte alla dagar jag går ut i skogen genom en dörr. Men idag får jag lov och känner mig lite ärad. Vi har äran att besöka hotellet The Chalets Naldehra. Ett fint hotell med dörr till skogen. Det visar sig att trät som hotellet är byggt av är importerat från Finland. Kiitos! Nu måste vi ju prova dörren ut i skogen.

Indien 7

Dörren till skogen öppnas

Indien 8

Välkommen in!

Indien 10

Hotellet av trä från Finland

En otrolig fin trekking stig och fantastisk mountainbikeled vandrar vi på och enligt vår följeslagare oändlig, faller tankarna tillbaka på en gammal idé jag hade när jag var ung. Tänk om inom exempelvis Gymnasiearbetet eller inom Yh-utbildningens Lärande I Arbete kunna få tillgång till det här. Husrum,  mat och viss utrustning betalas  av hotellet och som motprestation erbjuder eleven sina tjänster för att se om det finns någon marknad. Eleven paketerar och säljer upplevelser åt hotellet. På så vis ser hotellet om det finns en marknad, som skulle öka reseanledningen till hotellet och fylla hotelliggaren. Eleven får visa vad (hen) kan, och vid succé etablera sig i området. Antigen som egenföretagare eller som anställd av hotellet.

Indien 9

Finfin trekking

Skola och näringsliv måste närma sig varandra. Nu lät jag som Skolverket, förlåt. Kontakter knyts, idéer väcks, resan rullar vidare bland dalar och berg i Långtbortistan.

Ja just ja! Fyllde dörren någon funktion? Ja, Leoparder!

/Christer

Heritage Walks

Som ni säkert vet så var ju britterna här innan jag fick möjligheten att komma hit. Detta Shimla som verkligen har något att erbjuda alla smaker. Historian om kolonisering, krig påminns du av hela tiden här. Man känner att detta har präglat detta land och dess folk. Hur skulle det vara tänker jag om någon skulle komma och göra anspråk på mitt land. Skulle jag bli arg, ledsen, hatisk, eller bitter? Nu får jag väl aldrig förhoppningsvis svar på denna fråga. Men dessa indier, hur känner dom det? Nu är detta min och endast min uppfattning och den baseras verkligen inte på vetenskaplig grund eller ens på beprövad erfarenhet då jag endast vistas några dagar här. Vi har gått några av dessa Heritage walks i staden, och jag känner att de är inte bittra, arga eller hatiska. Utan visar ganska stolt upp delar av sin historia för oss. Dock ser jag att här kunde man utveckla det rent turistiska kring dessa fantastiska byggnader, där fantastiska personligheter vistas, Gandhi med flera. Hur blir man guide här undrar jag plötsligt? Där hemma har man ju koll! Men här ingen aning? Jag frågar! Mr Sumit om jag vill bli guide hur gör jag då? Mr Sumit svarar du läser på högskola/universitet blir proppad med information, sedan får du avlägga ett lämplighetstest. Klara du det är du guide. Hur kul lät det där då, frågar jag. Det är inte kul, svarar Mr Sumit. Det är så man gör! Jaha, svarar jag!

Indien3

Fantastisk byggnad

Under vår Heritage walk ser jag att arkitekten börjar se moloken ut. Jag frågar: Är det maten, kör det i magen på dig? Något jag själv varit livrädd för inför denna studieresa efter min familjs senaste flygresa hem från Bangkok. Inte alls, svarar arkitekten, ser du inte hur byggnaderna förfaller. Jo det är hemskt svarar jag och samtidigt pustar ut, inga magåkommor. Det är också ett utvecklingsområde, ska man satsa på turismutveckling måste man nog ta tag i underhållsbiten, rusta byggnader, utveckla informationsflödet runt dessa fantastiska byggnader, en app som du laddar hem som målande beskriver platser och byggnader. Eller varför inte en vanlig informationstavla modell snygg. Det är ganska mycket turister här i Shimla och för att få veta något måste man fråga mycket, vilket i sig brukar vara det bästa sättet att få veta saker. Men absolut ett utvecklingsområde.

Indien 4

Häftigt byggt

Vi tar oss vidare under dagen till ett Water catchment area. Man har problem med vattentillgången här i området, men jag tänker inte gå in på det utan lämnar det till expertisen i gruppen att utveckla på sina bloggar. Men det som är bra på en sån här resa, där man reser med deltagare med olika kompetenser är att man får nya perspektiv, glasögon att se med. Idag är det för mycket folk och för lite vatten! Min ingenjörsådra drar slutsatsen att ska man då satsa på att få hit ännu mer folk måste man lösa dessa vattenfrågor först. Jag väljer att dessa svåra och kunskapskrävande frågor får arkitekten och kommunalrådet lösa så tittar jag på det turistiska.

Indien 1

Vad man får och inte får göra

Återigen målas en vacker akvarell upp sig framför mina ögon. Böljande trädklädda berg, svindlande dalar, jag tänker vandring, mountainbike, ecoturism, naturturism. Jadå det har vi, säger Forest rangern och pekar på skylten vid infarten till parken som är skyddad. Vad bra, säger jag och frågar hur de arbetar med det. Jo det är??????? Det är väldigt lätt att bli missförstådd och missförstå i landet Indien. Nu ska jag inte skylla ifrån mig att Indierna inte gjort sin glosläxa bättre, även jag skulle lytt min engelsklärare. Jag tror det var så här: Forest department ger tillstånd att ta in grupper i området som rangern guidar i området. Det här med Indiens alla departement är ett kapitel för sig, men det är verkligen jätte, jättemånga. Jag funderar lite på det här tillståndet, hur långt i förväg måste man söka det? Till vem söker man? Hur är kvalitén på guidningen? Det känns lite krångligt och byråkratiskt men det kan många gånger vara lika krångligt i Sverige. Sexton leoparder fanns det i området nämndes lite så där i förbifarten vid en av utsiktsstoppen. Vad säger karln finns det sexton leoparder i skogen? Plötsligt får uttrycket ”jag kan inte se skogen för alla träden” relevans. Nu kan jag tyckas kritisk och så vill jag absolut inte framställas, men det finns utvecklingspotential här. Kanske ett Guideprogram? Vad säger ni där hemma?

/Christer

Vad gör jag här?
Kommunerna Shimla och Älvdalen har ganska mycket gemensamt, men samtidigt lika olika. Det som är gemensamt är att båda kommunerna vill utveckla turismen. Min roll är att se vilken roll skolan skulle kunna spela inför en eventuell fortsättning på detta projekt. Min andra uppgift är att utveckla skolans internationella kontakter och elevernas arbetsplatsförlagda lärande (praktik). Det jag ser är det finns en enorm potential i detta land och kommunen Shimla och regionen Himachal Pradesh. Här finns allt en äventyrare kan önska. Enorma berg, fiskrika strömmar, häftig forsränning, paragliding, trekking, climbing, mountain bike. Det går att göra listan lång på äventyr. Nu ska vi också rama in allt detta i ett enormt vackert landskap, fruktansvärd eländig terräng, hög höjd. Allt en äventyrare önskar sig.

Indien 2

Fantastiska vyer

Idag fick vi en föreläsning om turismutveckling i tribal areas (ursprungsbefolkningens områden). Här pratar vi om områden som är avskärmat åtta, nio månader om året. Samtidigt som det finns möjligheter och potential så finns det också utmaningar. Utbildningen inom turismen finns inte på det sätt vi ser i Älvdalen, något vi ska vara stolta över och då inte bara i Älvdalen utan hela Sverige. Andra områden som behöver utvecklas är säkerhet, paketering, information, marknadsföring och kommunikationsmöjligheter. Medvetenheten finns om turismens betydelse för samhällsutveckling och det tror jag är en enorm vetskap för ett fortsatt eventuellt utbyte. Senare under dagen träffade vi Sumit Raj Vashisht. Sumit har skrivit fyra guideböcker om området och arbetat som trekking guide i 14 år. Sumit visade sig ha ett enormt kontaktnät i Himalaya och erbjöd sig vara skolans koordinator för ett internationellt utbyte i området. Sumit var precis hemkommen från Cold Desert (vilket namn). Jag lämnar över namnet till er fantasi!

Indien 5
Spanar in läget

/Christer

Mr.Nek Chand. You are my hero! Arkitekten, den franska ni vet, som arkitekten, den svenska, gick igång på som hade designat hela staden med det exotiska namnet Chandirgarh mötte sin enligt min mening överman i arkitektur i den fantastiska Rock Garden i samma stad Chandirgarh. Det vi fick uppleva här går inte att beskriva rättvist i text eller bild, den här platsen måste upplevas. Därför kommer jag inte att publicera några bilder härifrån. Om ni någonsin kommer till Chandirgarh besök Rock Garden!

Nek Chand jag vet inte så mycket om dig egentligen men du har min respekt efter att jag sett ditt livsverk, jag har sällan känt en sådan personlig närvaro av någon jag inte känt, sett och dessutom är död när jag vandrade i ditt livsverk. Det var dina händer och ditt huvud som skapat allt jag såg. Det var inte bara själva byggnationen som var fantastiska, det var även att du transporterat dit allting själv, ditt samlande av skräp runt Chandirgarh är helt enormt. Ja du läste rätt ROCK GARDEN är byggt av skräp som Nek samlat och byggt en garden av. Helt sjukt, ja men det måste upplevas, det är en enorm garden, vattenfall, teatrar, salar, gångar, djur, konstverk, människor, allt och lite till, mm.

bild

Rock Garden – måste ses med egna ögon!

/Christer

Tjenare! Jag lever! Men det är inte mer heller. Jag har upplevt mycket trafik, trånga situationer tidigare, men detta slår allt. Här kör man om i ytterkurvor, det är inget undantag, det är en regel. Så inihelvete obehagligt. De har bara något rött band runt handleden som skyddar dem mot allt. Men jag har ju inget där jag sitter i skuffen. Men i morgon har jag ett, men gardinen saknar ett (he he).

bild

Välkommen till Indien!

Det är jag, kommunalrådet, arkitekten, projektledaren, och fritidspolitikern som ska åka till Indien tillsammans. Inte direkt mina vanliga reskamrater men jag känner mig oerhört priviligerad att tillsammans med dessa få uppleva detta äventyr i Långtbortistan. Det vi ska göra är att se om det finns möjligheter att utbyta erfarenheter mellan kommunen Älvdalen och kommunen Shimla. Shimla ligger i norra Indien vid Himalayas rand, där händer det konstiga saker ibland. Om du kan det låten är det bara att fortsätta att sjunga och nynna med. Att resa är inte alltid det som visas i flotta reklamjinglar i tv. Detta är min andra långresa inom några veckor till länder som kräver långa resor. Vid min första resa blev hela min familjen dålig inför hemresan, inget jag rekommenderar. Lukter hade mina kamrater lovat mig skulle möta mig vid min ankomst till Indien. Lukter hittade jag men nu redan på internationellt luftrum, curry en lukt man gärna sniffar. Men jag kan lova att lukten av curry på internationellt luftrum blandat med magsaft från en ung medpassagerare liggandes vid mina fötter skapade även en viss aktivitet i min mage. Låt nu inte detta avskräcka er från att resa, oftast går det bra, och det är riktigt trevligt!

Framme i Dehli , vänta, vänta, vänta, nytt flyg! Framme i Chandirgarh, varmt, varmt, varmt. Bil 5 timmar till Shimla, baken är vid tillfället väldigt nöjd med att sitta. Arkitekten ropar till! Jag hoppar till. Chandirgarh!!!! Den här staden har en känd fransk arkitekt byggt, och jag vill titta på en administrationsbyggnad, en fantastisk byggnad. Baken ropar nej, men herregud vi har ju nyss träffats och det är klart arkitekten måste få se administrationsbyggnaden. Jag är själv intresserad av arkitetktur så även jag blev, efter arkitektens målande beskrivningar, intresserad. Upp skjuter en enorm betongkoloss som hämtad ur miljonprogrammet från en av Stockholms förorter, varpå arkitekten rusar ur bilen och springer för att fota. Jag sitter kvar på min ömmande bak. Trafiken i Indien är verkligen hemsk, faktiskt det hemskaste jag har upplevt och då har jag upplevt mycket i mina dagar.

bild

Lugnet före (trafik)stormen

Lite kortfattat så är jag en av deltagarna i need for speed i 5 timmar. Enda skillnaden är att jag kommer inte uppleva ett free play, extra liv, här spelar vi med livet som insats och game over är verkligen game over. Det stupar flera hundra meter ner på sidorna, vägarna är lika smala som till Knäsjön, i kurvorna har man stenrösen som man brukar se på leden till Svukuriset, det är lika glest också. Skulle man av en händelse träffa ett röse när man över kanten far plingar det till och man får ett score. Men vi tar oss fram, nu har vi rest i 30 timmar och John Blund har kastat ett ton grus i ögonen. Men sova? Nej nu ska det jobbas! Representationsmiddag hos Borgmästaren. En dusch och lite lukta gott och vi är på banan igen.

Senare ska jag gå och lägga mig! Men vänta nu få se, vad är det som rör sig i min säng? Skönt det var bara några bedbugs, spindeln i taket, det ovanliga djuret på toaletten, check.
God natt, fortsättning följer.

/Christer